metoo

Har haft en synnerligen trevlig kväll på jobbet denna fredag. Vet inte om det blev trevligt av vetskapen att jag är ledig imorgon :) Ska nog åka och kika när Anders systerdotter Madde ska ta körarprovet i folkrace imorgon bitti. Hejja Madde, det kommer gå alldeles utmärkt tror jag. Så länge du inte kör på domaren är det nog okej :)

Nu: ska kolla på På Spåret på SVTPlay. Japp, jag är en kärring jag vet. And I´m proud of it!!

Arbetet med köket går sakta men säkert framåt....

Såhär ser tapeten ut, sen blir det pärlspontpanel på det som vi målar antikvitt. Jag är ute efter att det ska se lite gammaldags ut, får se om det lyckas :)



Lite andra bilder..........


Potträning. Det går...sådär....


Nyklippt

Idag har det varit en helt underbar dag. Jag och Alfred har varit lediga från jobb och dagis. Vi gick upp tidigt, tittade lite på Svampbob Fyrkant och åt frukost rätt länge. Sen bakade jag mjuk pepparkaka, blev två stycken så Anders får nog ta med till jobbet... Så åt vi lunch och festade med lite nybakt kaka efter det, jag åt bara en liten bit. Duktig Hanna :) Tog en lång promenad efter det, var väl ute en timme. Alfred somnade och jag gick in och började måla panelen i köket. Det blir finare och finare där inne :) När Alfred vaknade stannade vi ute en stund och lekte. Har känt mig som en harmonisk och bra mamma idag, med en välartad liten son. Fast sånt kan ändra sig till imorgon :)

Här är receptet på kakan, snott det från recept.nu har jag för mig. Hoppas det syns vad det står :)

Idag firade vi min bror Henrik som fyllde 23 år i fredags. De bjöd på supergott fika och hjortronglögg. Det var en nyhet för mig men absolut en ny favorit! Gott! Alfred var i sitt esse och deras etta var aningen rörig när vi gick... tror Henrik och Emelie får plocka russin från golvet ett tag framöver :)

Snart kommer det bilder på bloggen också, måste bara få ändan ur vagnen liksom. Siktar på att lägga in bilder imorgon, kanske från julpyntandet här hemma... Spännande va haha. En riktig nagelbitare, nåt att se fram emot :)

Ikväll: Slötitta på teve och sen i säng.

Vad har gått snett när det efterlängtade fredagsmyset istället blir två hösäckar som snarkar i varsin ände av soffan?

Jag MÅSTE fylla på med energi i min kropp. Jag måste få ljus och värme, jag måste börja träna. Särskilt det sistnämnda... Träningen ligger längst ner på min prioritetslista just nu, och det känns i kroppen. Den är liksom.....sladdrig, haha. Fast det värsta är att jag börjar känna av min rygg igen, har inte gjort det på jättelänge. Och det är ett tydligt tecken på taskig träning. Så jag ska försöka lägga in motion nånstans i mitt liv. Nånstans mellan jobb och dagis och annat vardagstråk.

Steg ett blir iallafall att julpynta utav bara h*****e. Det brukar höja humöret ett snäpp.

Jag var förresten duktig och skippade godiset till fredagsmyset. Köpte äpplen istället, det är ju precis lika gott. Inte :)

Det ser ut som om en bomb briserat här hemma... men för en gångs skull så skiter jag i det, för anledningen är att vi renoverar köket. Och då har jag bestämt att resten av huset också får vara stökigt. När jag bestämde mig för detta så tänkte jag direkt att jag antagligen kommer hålla detta löfte i typ 5 minuter och sen ta fram dammsugaren i högsta hugg. Men icke! Jag har fattat hur mycket jag behövde en paus från allt städande.... jag har insett att jag ständigt tycker att det är stökigt här hemma och vill hela tiden bättra på nånting. Men nu får mitt lilla huvud vila medans jag snubblar över leksaksbilar och pusselbitar, och ser hur spackeldammet lägger sig över allting... Antar att jag godtar detta kaos eftersom jag vet att det kommer bli så fint sen. Och vi har redan kommit långt. Anders har spacklat och tapetserat nästan alla väggar, och idag monterade han en ny köksfläkt. Jag bytte ut alla köksknoppar i hela köket och som ett biprojekt satte vi in ett nytt badkar på toaletten. I veckan ska vi sätta igång med köksbänkarna och diskhon, och panelskivorna ska upp på väggen... Den enda lilla paniken jag känner är att i helgen är det första advent och då skulle jag gärna vilja städa och pynta :)

Imorgon blir det dock paus i renoveringen, i alla fall för mig då jag jobbar kväll. Alfred är sjuk så Anders kommer hem tidigare och på onsdag ska jag VAB:a, så att det lilla trollet får vara hemma och bli ordentligt frisk.

Helgen annars då? Jag har jobbat lördag och söndag, jobbigt att åka dit men trevligt när jag är där. Igår var vi på dagis och städade, för det var vår städhelg. Det fixade vi på ett par timmar och sen bar det iväg till mina föräldrar för middag.

Ciao!

Ska man uppdatera lite då kanske? Tänker faktiskt inte skriva vad som hänt sen sist (augusti ?), för det blir trist. Sen vet jag ärligt talat inte om det hänt nåt särskilt, tror egentligen att mitt liv inte är nåt "hot stuff" för en blogg. Hursomhelst, igår var hela familjen ner till vårdcentralen i Rimbo för att vaccinera Alfred. Jag är ju redan vaccinerad eftersom jag jobbar på sjukhuset och alltså är lite viktigare än andra människor (ironi).... Tvingade även Anders att sluta tidigare från jobbet och följa med för jag tyckte vi skulle chansa på att de skulle vara sjysta och sticka även honom. Men icke, de var löjligt principfasta på det där stället.... men i vilket fall som helst var det trevligt att ha sällskap i kön till vaccineringen. Inte kul att ha nr 68 när det är nr 14:s tur och dessutom ha en galen unge utan middag i magen med sig. Plus alla galna ungar runtomkring och lagom stressade föräldrar. Till slut blev det ändå vår tur och Alfred var mycket duktig, tjöt lite när han blev stucken men det gick över jättefort. Sköterskan fick dock en lång mördande blick av sonen när vi gick därifrån.... :)

Hur gick det då? Fick han några "men"? Nejdå, han är en cool kille och fixar det mesta med glans, så även detta. Inte en skymt av feber eller andra åkommor. Möjligtvis att han har ont i armen, men inte ens det har han visat tecken på. Å då har jag ändå råkat komma åt armen ett antal gånger... Puss på min tuffe lille kille!

/Suggan Hanna, mor till kulting-Alfred och sambo med svinet Anders (Fy vad hemskt det lät, han är verkligen inget svin!)

Jag har fyllt 25 och firade det i lördags med gokart och fika hemma hos oss. Mycket mycket trevligt med goa gäster och fina presenter. Fick en ny kamera som jag älskar!!! Tack så mycket alla som var inblandade i den, om ni läser detta. Jag är så glad för den och har den i nattduksbordet brevid mig varje natt :) :) Haha.

Har tagit en hel del bilder redan och tänkte lägga ut några av dem. Och som vanligt så är min favoritmodell Alfred med på 99% av korten....





 Supersvampjägaren Pias fynd i helgen. En del av det alltså, det fanns mer :)
 Linslusen





 Lycklig i Anders nya folkracebil

Det finns vissa saker i livet som påverkar dig mer än andra. Vissa saker vid vissa tidpunkter, som griper tag om dig ända in i hjärtats innersta vrår. Saker som väcker känslor i dig som du önskar att du slapp känna och tampas med.

Ikväll har jag gråtit framför datorn. Av många anledningar. Människors öden ser så olika ut. Jag undrar varför det ska vara så orättvist, och varför vissa drabbas så hårt. Och samtidigt beundrar jag dem som orkar kämpa, orkar vara modiga och starka.

Det är boken "Livet kan inte vänta" av Sara Natt och Dag som påverkade mig så idag. Jag läste den på jobbet. Läste samtidigt som klumpen i halsen blev större och större.

Cancer. Fy fan.

Den här bloggen ligger i dvala......

Det är så mycket annat nu. Det är snart sommar, och det händer grejer. Har ingen inspiration till att skriva just nu, men jag tror det kommer ändras. I´ll be back. Sooner than you know.

Men tills dess tar jag en lur, och samlar krafter inför årets härligaste årstid :)

På fredag är det dags för den årliga trippen ut till Väddö för en schlagerhelg med brudarna. Längtar!! Det har blivit tradition att åka och spela bilbingo innan detta event, för att vinna ihop pengar till mat och dryck för helgen. Två år i rad har vi haft sjuk tur och vunnit, sist 4000 kr lite drygt. Vi tänkte att vi antagligen har vunnit tillräckligt och att turen inte längre var på vår sida, så det var inte med nån vidare optimism vi åkte upp till flygfältet ikväll. Men dra på trissor!! Gunilla spelade in 2000 bagis till oss, så vi behöver inte snåla med käket i år heller! Härligt! Sån otrolig tur hon har :)  Det blir oxfilé iaf, vi hade börjat ställa in oss på tt äa blodpuddding :)

Snart fredag!!! Det enda jobbiga är att tvingas vara utan Alfred i två dygn......... han kommer glömma bort mig!

Idag var vi ute på turrné i trakterna. Vi började förmiddagen med att åka ut till min gamla skola, Ekebyholm. Där kollade vi när bror spelade innebandyturnering. Träffade även Kristin och Daniel och lite andra bekanta ansikten. Kikade på en match som de vann, Alfred spexade lite och jag hann få en glimt av skolan och bli lite nostalgisk.

Efter det åkte vi mot Färsna gård utanför Norrtälje. Först tog vi ett depåstopp på ICA Rimbo och inhandlade Red Bull, glass, Fanta, frukt och choklad. Bara nödvändigheter alltså :) Jag och Anders tog det onyttiga och Alfred fick frukt. Är åtminstone en ansvarsfull förälder hehe. På Färsna tittade vi på söta lammungar, hästar och Alfred snackade länge med en stor get. Verkade ha ett väldigt givande samtal. Anders hittade en massa gamla traktorer i en lada, det var tydligen höjdpunkten för honom den dagen :) Vi hade tur och hade fint väder och det var riktigt mysigt. En riktig familjedag. Det var många barnvagnar och mammor och pappor där, ett poppis ställe för barnfamiljer helt enkelt :)







Efter detta åkte vi vidare ut till Rådmansö och tittade på fotboll en stund. Det var en riktigt usel match så vi stannade inte så länge. Dock tillräckligt länge för att dricka kaffe, prata med min farmor och farfar och lite andra människor. Min mor och far var också där, mamma sprang runt och visade upp Alfred för alla :) Alfred träffade en kompis också, Sandra som är ett par månader yngre. Solen gassade där vi satt i lä på trappen och kikade på fotbollen, så jag borde ha blivit någon nyans brunare/rödare idag :)

Sen bar det av hemåt och nu ska jag nog stupa i säng. Den här dagen har varit extremt lång, kan bero på att vi gick upp kl 6 i morse.

Solens strålar bröt sig fram genom lövverket, det var som att födas på nytt när hon tog klivet ut ur den mörka skogen och gick ut på ängen. Hon kisade upp mot det gula varma skenet, stannade mitt i ett steg och slöt ögonen helt. I en nanosekund kändes det som om hon skulle snava och trilla omkull, men hon fann sig och tog ett långt djupt andetag. Fyllde lungorna med den rena luften, ville hålla kvar den så länge hon kunde innan hon lät den smita ut mellan läpparna. Hon älskade att andas. Särskilt här, hennes fristad i livet. Hon älskade känslan av att dra in luft och känna hur den fyller varenda cell, varenda fiber i kroppen. Känna hur kraften kommer tillbaka till henne, hur det pirrar i fingrarna när blodet strömmar dit och hur lätt huvudet känns. Hon tänkte på luften som en kär vän, som kom in i hennes kropp och förgyllde hennes liv för en stund för att sen lämna henne i djupaste välbehag. Och det bästa var att sekunden senare var vännen tillbaka, knackade på hennes dörr och stod där med ett leende. Hon visste att en dag skulle vännen inte komma åter, en dag skulle hon dra sitt sista andetag. Hon var inte rädd för att dö, men hon tyckte inte om tanken att inte få andas något mer. Att aldrig mer få känna den här känslan av total lycka.

Sakta öppnade hon ögonen och med ens var hon tillbaka i verkligheten. Hon fullföljde steget som hon påbörjat men visste inte riktigt åt vilket håll hon skulle gå. Helst ville hon stanna kvar, stå på denna plats för evigt. Här fanns inget som störde, här fanns inget annat. Bara hon och luften hon andades.

Plötsligt fattade en häftig vindpust tag i hennes blonda utsläppta hår och svepte det över hennes ansikte. Hon drog fingrarna genom luggen och la håret bakom öronen, men genast kom en ny vindby som stökade till hennes frisyr. Hon log och blåste håret ur ögonen och fattade vinken. Det var hennes vän igen. Hennes vän luften som ville putta på henne, få henne att röra sig framåt. Som om den ville säga "här kan du inte stå, traska vidare, gör något av ditt liv". Och hon lyssnade. Självklart lyssnade hon. Så hon vände på klacken, tog ett sista stärkande andetag och tog sikte mot den mörka skogen och stigen hem. Och hon log, ett stort leende som lyste i hennes ansikte och som var fyllt av kraft och vilja. Tänk vad några andetag kan göra.