metoo

Det finns vissa saker i livet som påverkar dig mer än andra. Vissa saker vid vissa tidpunkter, som griper tag om dig ända in i hjärtats innersta vrår. Saker som väcker känslor i dig som du önskar att du slapp känna och tampas med.

Ikväll har jag gråtit framför datorn. Av många anledningar. Människors öden ser så olika ut. Jag undrar varför det ska vara så orättvist, och varför vissa drabbas så hårt. Och samtidigt beundrar jag dem som orkar kämpa, orkar vara modiga och starka.

Det är boken "Livet kan inte vänta" av Sara Natt och Dag som påverkade mig så idag. Jag läste den på jobbet. Läste samtidigt som klumpen i halsen blev större och större.

Cancer. Fy fan.

Den här bloggen ligger i dvala......

Det är så mycket annat nu. Det är snart sommar, och det händer grejer. Har ingen inspiration till att skriva just nu, men jag tror det kommer ändras. I´ll be back. Sooner than you know.

Men tills dess tar jag en lur, och samlar krafter inför årets härligaste årstid :)

På fredag är det dags för den årliga trippen ut till Väddö för en schlagerhelg med brudarna. Längtar!! Det har blivit tradition att åka och spela bilbingo innan detta event, för att vinna ihop pengar till mat och dryck för helgen. Två år i rad har vi haft sjuk tur och vunnit, sist 4000 kr lite drygt. Vi tänkte att vi antagligen har vunnit tillräckligt och att turen inte längre var på vår sida, så det var inte med nån vidare optimism vi åkte upp till flygfältet ikväll. Men dra på trissor!! Gunilla spelade in 2000 bagis till oss, så vi behöver inte snåla med käket i år heller! Härligt! Sån otrolig tur hon har :)  Det blir oxfilé iaf, vi hade börjat ställa in oss på tt äa blodpuddding :)

Snart fredag!!! Det enda jobbiga är att tvingas vara utan Alfred i två dygn......... han kommer glömma bort mig!

Idag var vi ute på turrné i trakterna. Vi började förmiddagen med att åka ut till min gamla skola, Ekebyholm. Där kollade vi när bror spelade innebandyturnering. Träffade även Kristin och Daniel och lite andra bekanta ansikten. Kikade på en match som de vann, Alfred spexade lite och jag hann få en glimt av skolan och bli lite nostalgisk.

Efter det åkte vi mot Färsna gård utanför Norrtälje. Först tog vi ett depåstopp på ICA Rimbo och inhandlade Red Bull, glass, Fanta, frukt och choklad. Bara nödvändigheter alltså :) Jag och Anders tog det onyttiga och Alfred fick frukt. Är åtminstone en ansvarsfull förälder hehe. På Färsna tittade vi på söta lammungar, hästar och Alfred snackade länge med en stor get. Verkade ha ett väldigt givande samtal. Anders hittade en massa gamla traktorer i en lada, det var tydligen höjdpunkten för honom den dagen :) Vi hade tur och hade fint väder och det var riktigt mysigt. En riktig familjedag. Det var många barnvagnar och mammor och pappor där, ett poppis ställe för barnfamiljer helt enkelt :)







Efter detta åkte vi vidare ut till Rådmansö och tittade på fotboll en stund. Det var en riktigt usel match så vi stannade inte så länge. Dock tillräckligt länge för att dricka kaffe, prata med min farmor och farfar och lite andra människor. Min mor och far var också där, mamma sprang runt och visade upp Alfred för alla :) Alfred träffade en kompis också, Sandra som är ett par månader yngre. Solen gassade där vi satt i lä på trappen och kikade på fotbollen, så jag borde ha blivit någon nyans brunare/rödare idag :)

Sen bar det av hemåt och nu ska jag nog stupa i säng. Den här dagen har varit extremt lång, kan bero på att vi gick upp kl 6 i morse.

Solens strålar bröt sig fram genom lövverket, det var som att födas på nytt när hon tog klivet ut ur den mörka skogen och gick ut på ängen. Hon kisade upp mot det gula varma skenet, stannade mitt i ett steg och slöt ögonen helt. I en nanosekund kändes det som om hon skulle snava och trilla omkull, men hon fann sig och tog ett långt djupt andetag. Fyllde lungorna med den rena luften, ville hålla kvar den så länge hon kunde innan hon lät den smita ut mellan läpparna. Hon älskade att andas. Särskilt här, hennes fristad i livet. Hon älskade känslan av att dra in luft och känna hur den fyller varenda cell, varenda fiber i kroppen. Känna hur kraften kommer tillbaka till henne, hur det pirrar i fingrarna när blodet strömmar dit och hur lätt huvudet känns. Hon tänkte på luften som en kär vän, som kom in i hennes kropp och förgyllde hennes liv för en stund för att sen lämna henne i djupaste välbehag. Och det bästa var att sekunden senare var vännen tillbaka, knackade på hennes dörr och stod där med ett leende. Hon visste att en dag skulle vännen inte komma åter, en dag skulle hon dra sitt sista andetag. Hon var inte rädd för att dö, men hon tyckte inte om tanken att inte få andas något mer. Att aldrig mer få känna den här känslan av total lycka.

Sakta öppnade hon ögonen och med ens var hon tillbaka i verkligheten. Hon fullföljde steget som hon påbörjat men visste inte riktigt åt vilket håll hon skulle gå. Helst ville hon stanna kvar, stå på denna plats för evigt. Här fanns inget som störde, här fanns inget annat. Bara hon och luften hon andades.

Plötsligt fattade en häftig vindpust tag i hennes blonda utsläppta hår och svepte det över hennes ansikte. Hon drog fingrarna genom luggen och la håret bakom öronen, men genast kom en ny vindby som stökade till hennes frisyr. Hon log och blåste håret ur ögonen och fattade vinken. Det var hennes vän igen. Hennes vän luften som ville putta på henne, få henne att röra sig framåt. Som om den ville säga "här kan du inte stå, traska vidare, gör något av ditt liv". Och hon lyssnade. Självklart lyssnade hon. Så hon vände på klacken, tog ett sista stärkande andetag och tog sikte mot den mörka skogen och stigen hem. Och hon log, ett stort leende som lyste i hennes ansikte och som var fyllt av kraft och vilja. Tänk vad några andetag kan göra.

Jag var och kikade på svärmors blogg och hon hade tagit en helt underbar bild på Alfred och hans syssling Malcolm. Jag var bara tvungen att sno den, hoppas det är okej Inger :)

Det ser verkligen ut som om de synar varandra från topp till tå :) "Vem är du??" ungefär.