Aaaaalfred

Det är kul att ha barn. Nästan jämt. Alfred är världens sötaste, goaste och mest underbara unge för det mesta. Men inte i natt. I natt var det som om han ville ge igen för alla dagar han har varit just så söt och go. Han somnade som vanligt vid 20, men sen vaknade han två timmar senare och vägrade somna om. Låg och snackade och skrek om vartannat. Tog upp han i soffan, tänkte att han kunde somna på min mage. Det såg lovande ut till en början, tills han insåg att han var uppe och helt plötsligt blev han superpigg! Han var visserligen ursöt när han låg och garvade i soffan men när man e så trött själv så orkar man inte riktigt uppskatta det :)

Nåväl, det slutade med att han fick ligga mellan oss i sängen och jag tror att vi allihop somnade runt kl 1. Tänkte lite naivt att "hoppas han sover längre i morron bitti då!", men icke. Pyret vaknade i vanlig tid. Kände mig lite elak när jag tvingade honom att ligga kvar med mig en stund, för jag var totalt slut. Så ser det ut, föräldraskapets mysterier. Totalt oglammigt. Nu ligger han och sover ute i vagnen efter en timmes promenad, borde lägga mig på soffan en stund själv men då vet jag hur det blir. Precis när man lagt sig tillrätta så hör man hans lilla röst där ute på trappen. Fast jag brukar trots allt bli ganska pigg av just den lilla rösten.... :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback