Okej....
...föregående inlägg blev inte årets sista. Jag misstänkte att det skulle bli så :)
Hade jag kunnat se in i framtiden så hade jag imorse varnat alla jag känner om att inte besöka Flygis.... Har aldrig, och då menar jag ALDRIG, varit med om maken. Fler människor inpackad på samma yta får man leta efter, i klass med Cinderella-kryssning eller flyktingbåtar.... Den ICA-affären måste vara den mest populära i Sverige.... så kändes det i alla fall idag. Dessutom ska man inte handla tillsammans med mina föräldrar, för då får man stanna varannan meter för att de stöter på nån bekant. Huvudvärken började redan på parkeringen, fick cirkulera ett antal varv innan jag hittade en plats. Folk är rovdjur! Äta eller bli uppäten är det som gäller liksom.... Egentligen ska jag inte klaga, för jag handlade inte särskilt mycket. Men det är sjukt att det ska ta en timme att hitta p-plats, handla typ 7 varor, betala och åka. Puss älskade Alfred för att du var lugnare än din mor idag......
Hade iaf tid att stressa ner i bilfärden ut till Rådmansö och kalas hos lilla kusinen. Trevligt och smaskigt var det! Kul att se Alfred "leka" med andra barn.
Jaja, nu är maten inhandlad, efterrätten gjord, raketerna laddade och redo att avfyras (nåja....) och skumpan (cider......hmm..) lagd på kylning!!
Så, återigen, HAPPY NEW YEAR!
Hade jag kunnat se in i framtiden så hade jag imorse varnat alla jag känner om att inte besöka Flygis.... Har aldrig, och då menar jag ALDRIG, varit med om maken. Fler människor inpackad på samma yta får man leta efter, i klass med Cinderella-kryssning eller flyktingbåtar.... Den ICA-affären måste vara den mest populära i Sverige.... så kändes det i alla fall idag. Dessutom ska man inte handla tillsammans med mina föräldrar, för då får man stanna varannan meter för att de stöter på nån bekant. Huvudvärken började redan på parkeringen, fick cirkulera ett antal varv innan jag hittade en plats. Folk är rovdjur! Äta eller bli uppäten är det som gäller liksom.... Egentligen ska jag inte klaga, för jag handlade inte särskilt mycket. Men det är sjukt att det ska ta en timme att hitta p-plats, handla typ 7 varor, betala och åka. Puss älskade Alfred för att du var lugnare än din mor idag......
Hade iaf tid att stressa ner i bilfärden ut till Rådmansö och kalas hos lilla kusinen. Trevligt och smaskigt var det! Kul att se Alfred "leka" med andra barn.
Jaja, nu är maten inhandlad, efterrätten gjord, raketerna laddade och redo att avfyras (nåja....) och skumpan (cider......hmm..) lagd på kylning!!
Så, återigen, HAPPY NEW YEAR!
Årsbokslut
Satt och lyssnade på nå program på radion när jag körde bil idag. Programledaren ville att folk skulle ringa in och berätta om nåt riktigt bra som hänt dem nder 2008, som en fin avslutning på det här året så att säga. Började självklart tänka på vad jag i så fall skulle ringa in o prata om. Absolut först på listan är ju att jag ha fått Alfred det här året, det slår allt. En mer underbar unge får man leta efter och jag vet inte vad jag skulle göra utan honom. Sen blir det svårare faktiskt.... Att jag tog examen i år är ju stort också såklart och att jag och Anders fortfarande är ihop är väl även det något positivt hehe. Det här året har annars lunkat fram i en dimma av mammaledighet. Har hänt en del tunga saker i vår familj också som har tagit udden av en del... Så det är både med glädje och sorg jag kan titta tillbaka på 2008. Om nästa år vet jag ingenting än så länge, bara att jag ser fram emot det som en chans till nystart med förhoppningsvis ett nytt jobb som höjdpunkt. Alfred ska börja på dagis också, det blir spännande..... Nu när vi har honom så ser man fram emot året på ett annat sätt, så är det bara.
Så, detta är kanske det sista inlägget för 2008 :)
GOTT NYTT ÅR!!
Så, detta är kanske det sista inlägget för 2008 :)
GOTT NYTT ÅR!!
Vanemänniska
Jag gör alltid samma sak när jag startar min dator och går ut på nätet. Besöker samma sidor i en bestämd ordning. Finns inget medvetet i det jag gör, det bara blir. Brukar börja med att kolla in vad det står på Aftonbladet, mest för att det är startsidan av någon anledning. Sen blir det mejlkoll och självklart Facebook, detta satans påhitt. Efter det blir det lite bloggläsning, mest på 1000apor.se. Brukar oftast avsluta med att skriva ett eget blogginlägg här eller spela lite betapet. Hmm, en rätt tråkig och osensationell beskrivning av mina nätvanor :) Anders däremot kan sitta och glo på folkracebilar eller Biltemas hemsida hur länge som helst.... förstår inte det hahaha.
...
Har en trogen beundrare av min råttnovell. Mamma såklart :) Så nu har jag en anledning och lite press på mig att fortsätta skriva den. Fast det blir svårt om jag ska hålla på och ta livet av råttorna hela tiden... men det finns ju så sjukt många råttor här i världen så det borde ju inte bli nåt problem, kankse kan bli en långkörare i stil med Glamour eller vilken annan såpa som helst :)
Tack mor för att du läser det jag skriver... :)
Förresten, det är sjukt kallt ute idag tycker jag. Trist söndag, har ingen aning om vad vi ska hitta på. Igår kväll var jag ute och sprang, invigde mina nya träningskläder. Såg fan inte klok ut, hade Anders stora mössa och pannlampa på mig. Tur att det var mörkt så ingen såg.... Men det var i vilket fall som helst skönt att komma ut och att motionera lite. Trist att upptäcka att jag har sämre kondition än en 90-åring, men det kan bara bli bättre nu. Så nu jäklar ska jag börja på allvar. Och eftersom jag börjar innan nyår så blir det inget kasst nyårslöfte som man jämt bryter och har ångest över resten av året. Därför blir det psykologiskt lättare att klara av det här... Kanske..... 
Slående likt...haha. (Bilden hittad på Google....)
Fortsättning
Har funderat på om jag skulle skriva lite mer om den stackars gnagaren... har precis klämt ett par glas vin och helt plötsligt inföll sig inspirationen :) Så........
Var är han någonstans? Det här är inte likt honom! Han är alltid punktlig, vill hem till sina ungar som han själv sagt så många gånger.
Hans fru var orolig. Hon kände pulsen i halsen, den tickade på i en väldig fart. Den kvinnliga intiutionen sa henne att något inte stod rätt till, det var nåt som hade gått fel den här gången. Hon hade varnat honom för att söka sig in i huset. Hon visste att det fanns många faror som lurade där, inte minst de där förbannade katterna. Farliga monster är vad de är! Jäkla karl, att han ska göra mig så orolig! tänkte hon för sig själv och upptäckte att hon kramat sönder kexbiten som hon höll i handen. Hon tittade ner mot golvet och fann sin son där, storögt stirrande upp mot henne och särskilt mot resterna av kexet i hennes hand. Hon log matt mot sonen och gav honom maten och en kärleksfull liten klapp på huvudet. Hon kände sig så präktig, det är väl klart att allt är som det ska. Snart kommer han skyndande nerför slänten, för att i nästa sekund storma in i det ombonade boet och krama om henne och ungarna. Hon hade alltid varit den förnuftiga och försiktiga i deras förhållande, den som tänkte efter och planerade. Kanske var det en bra egenskap egentligen, men just nu kändes det snarast betungande att ha en sådan pessimistisk läggning... Hon kastade medvetet alla negativa tankar åt sidan och ägnade sig åt de små. Att ta hand om barnen utplånade genast de mest dystra funderingar.
Men när barnen var tryggt nerbäddade i sina sängar, middagsmaten var uppäten och tystnaden återigen sänkte sig över boet så kom tankarna tillbaka. Han var fortfarande inte hemma! Inte en skymt hade hon sett, inte ett knyst hade hon hört. Nu måste hon göra någonting, och det genast. Snabbt kilade hon över till grannråttan i boet intill, en trogen gammal råttdam som alltid finns till hands när barnvakt behövdes. Det var guld värt, särskilt sen den hemska råttfälleincidenten förra året, som hade lett till att hon hade förlorat bägge sina föräldrar... Det var tufft att vara råtta, reflekterade hon i sitt stilla sinne medan hon försiktigt knackade på dörren till grannen.
Grannen hjälpte gärna till, och nu var hon på väg upp för backen mot huset. Hon hade bestämt sig för att ta reda på vad som hänt med hennes make. Hon visste att han hade pratat om att försöka ta sig in i huset via taket, så det var hennes plan. Att ta sig dit upp. Vad som skulle vänta sedan hade hon ingen aning om, hennes plan var bristfällig. Hon susade fram över det frostbitna gräset, temperaturen hade fallit drastiskt så här på kvällskvisten. Hon såg huset framför sig som växte sig större och större för varje språng hon tog. Människorna hade pyntat det med ljusslingor på altanen, och i fönstren brann adventsljusstakar och stjärnor. Vackert, det måste hon erkänna. Men hon hann inte ägna det några längre tankar för i samma sekund vädrade hon något. Hon tvärstannande och kröp ihop. Det luktade bekant och farligt, fränt och mordiskt. Det luktade katt! Hon svalde långsamt och kände hur pälsen på ryggen reste sig och blev till isiga taggar av fasa. Det här är inte bra. Hon sneglade runt sig och insåg att hon var totalt oskyddad på den öppna gräsmattan. Hennes enda chans var gräsdungen som skymtades en bra bit åt vänster om henne. Men var är kattfan?!?! Plötsligt anade hon en rörelse i ögonvrån och tg instinktivt ett språng mot gräsdungen. Hon kastade en blick bakåt och såg en stor katthona komma farande mot henne. Men hon hade ett bra försprång och kände att hon nog skulle klara det. Hon var precis framme vid kanten av dungen, kände glädjen och lättnade skölja över henne när hon kastade sig in i den skyddande gröna omgiviningen. Hon la sig platt mot marken, andades snabbt..... och fann att hon stirrade rakt in i ett par enorma gula kattögon. Elaka, hungriga ögon som lyste av djävulskhet. Fan. Katterna hade blivit smarta. De jobbade i par, hon hade jagats rätt in i fällan. Hon blundade och skänkte en sista tanke åt sina barn och sin make innan hon kände andedräkten från den jagande katten i naken och strax därefter klorna från den samme som trängde in i hennes kropp. Det var de sista medvetna tankarna hon hade innan hon dog....
Var är han någonstans? Det här är inte likt honom! Han är alltid punktlig, vill hem till sina ungar som han själv sagt så många gånger.
Hans fru var orolig. Hon kände pulsen i halsen, den tickade på i en väldig fart. Den kvinnliga intiutionen sa henne att något inte stod rätt till, det var nåt som hade gått fel den här gången. Hon hade varnat honom för att söka sig in i huset. Hon visste att det fanns många faror som lurade där, inte minst de där förbannade katterna. Farliga monster är vad de är! Jäkla karl, att han ska göra mig så orolig! tänkte hon för sig själv och upptäckte att hon kramat sönder kexbiten som hon höll i handen. Hon tittade ner mot golvet och fann sin son där, storögt stirrande upp mot henne och särskilt mot resterna av kexet i hennes hand. Hon log matt mot sonen och gav honom maten och en kärleksfull liten klapp på huvudet. Hon kände sig så präktig, det är väl klart att allt är som det ska. Snart kommer han skyndande nerför slänten, för att i nästa sekund storma in i det ombonade boet och krama om henne och ungarna. Hon hade alltid varit den förnuftiga och försiktiga i deras förhållande, den som tänkte efter och planerade. Kanske var det en bra egenskap egentligen, men just nu kändes det snarast betungande att ha en sådan pessimistisk läggning... Hon kastade medvetet alla negativa tankar åt sidan och ägnade sig åt de små. Att ta hand om barnen utplånade genast de mest dystra funderingar.
Men när barnen var tryggt nerbäddade i sina sängar, middagsmaten var uppäten och tystnaden återigen sänkte sig över boet så kom tankarna tillbaka. Han var fortfarande inte hemma! Inte en skymt hade hon sett, inte ett knyst hade hon hört. Nu måste hon göra någonting, och det genast. Snabbt kilade hon över till grannråttan i boet intill, en trogen gammal råttdam som alltid finns till hands när barnvakt behövdes. Det var guld värt, särskilt sen den hemska råttfälleincidenten förra året, som hade lett till att hon hade förlorat bägge sina föräldrar... Det var tufft att vara råtta, reflekterade hon i sitt stilla sinne medan hon försiktigt knackade på dörren till grannen.
Grannen hjälpte gärna till, och nu var hon på väg upp för backen mot huset. Hon hade bestämt sig för att ta reda på vad som hänt med hennes make. Hon visste att han hade pratat om att försöka ta sig in i huset via taket, så det var hennes plan. Att ta sig dit upp. Vad som skulle vänta sedan hade hon ingen aning om, hennes plan var bristfällig. Hon susade fram över det frostbitna gräset, temperaturen hade fallit drastiskt så här på kvällskvisten. Hon såg huset framför sig som växte sig större och större för varje språng hon tog. Människorna hade pyntat det med ljusslingor på altanen, och i fönstren brann adventsljusstakar och stjärnor. Vackert, det måste hon erkänna. Men hon hann inte ägna det några längre tankar för i samma sekund vädrade hon något. Hon tvärstannande och kröp ihop. Det luktade bekant och farligt, fränt och mordiskt. Det luktade katt! Hon svalde långsamt och kände hur pälsen på ryggen reste sig och blev till isiga taggar av fasa. Det här är inte bra. Hon sneglade runt sig och insåg att hon var totalt oskyddad på den öppna gräsmattan. Hennes enda chans var gräsdungen som skymtades en bra bit åt vänster om henne. Men var är kattfan?!?! Plötsligt anade hon en rörelse i ögonvrån och tg instinktivt ett språng mot gräsdungen. Hon kastade en blick bakåt och såg en stor katthona komma farande mot henne. Men hon hade ett bra försprång och kände att hon nog skulle klara det. Hon var precis framme vid kanten av dungen, kände glädjen och lättnade skölja över henne när hon kastade sig in i den skyddande gröna omgiviningen. Hon la sig platt mot marken, andades snabbt..... och fann att hon stirrade rakt in i ett par enorma gula kattögon. Elaka, hungriga ögon som lyste av djävulskhet. Fan. Katterna hade blivit smarta. De jobbade i par, hon hade jagats rätt in i fällan. Hon blundade och skänkte en sista tanke åt sina barn och sin make innan hon kände andedräkten från den jagande katten i naken och strax därefter klorna från den samme som trängde in i hennes kropp. Det var de sista medvetna tankarna hon hade innan hon dog....
Julafton avklarad...
....juldagen likså. Gårdagen blev jättelyckad med en massa god mat och trevligt sällskap. Anders mamma och två av hans systrar med barn var här. Det blev ett himla liv i luckan, en massa klappar och trevligt umgänge. Kvällen avslutades med att pröva det nya sällskapsspelet, det var skoj. Gick väl inte så bra för mig som jag hade hoppats, HATAR att förlora...., jag är nog inte så kul att spela med om jag ska va ärlig.... :)
Idag var vi till mina föräldrar, där det blev middag tillsammans med mer släkt. Det var sååå gott! Och Alfred fick ännu fler julklappar, nu är hans byrålåda fullproppad med byxor och strumpor. Precis det mamma ville ha :)
Nu sitter jag i soffan med ett glas rött, Alfred sover sött och jag börjar bli trött. Rätt många som ikväll ska ut i svängen, för mig hägrar bara sängen. Snyggt rim, tjo och tjim.........
Till er alla en riktigt god jul!
Hoppas dagen blir härlig, att alla blir mätta, höga på socker, nöjda med sina klappar och känner sig riktigt älskade. Puss!
Spöken...
Det måste spöka här hemma. Jag är toksäker. Har länge känt att jag är iakttagen av nåt/nån, men viftar bort det med att jag är knäpp. Fast jag tror ju verkligen på spöken och andar och sånt. Jag är en perfekt kandidat att lura i vad som helst, jag tror stenhårt på det :) Men idag så har jag hört en massa konstiga knäpp och ljud, och när jag var i sovrummet och bäddade sängen, Alfred satt i sin säng, så tändes plötsligt taklampan! Jag var inte ens i närheten av knappen. Garderobsdörren var öppen och den täcker lampknappen, så jag tänkte direkt att det var dörren som låg emot knappen. Men dörren var långt ifrån den.
I nästa sekund så ringer telefonen, det var mamma. Vi kom fram till att den enda rationella förklaringen är att knappen var liksom lite intryckt, sådär på gränsen. Och att den sen "hamnat rätt" och lampan slogs på. Så måste det vara. Men skiträdd blev jag i alla fall. Det vore okej om det var ett spöke här, så länge han/hon är snäll. Jag började inbilla mig att det kanske är Anders pappa som är här och vil kika lite på sitt barnbarn :) Det får han i såna fall gärna göra.
Snäll - som Lilla spöket Laban
I nästa sekund så ringer telefonen, det var mamma. Vi kom fram till att den enda rationella förklaringen är att knappen var liksom lite intryckt, sådär på gränsen. Och att den sen "hamnat rätt" och lampan slogs på. Så måste det vara. Men skiträdd blev jag i alla fall. Det vore okej om det var ett spöke här, så länge han/hon är snäll. Jag började inbilla mig att det kanske är Anders pappa som är här och vil kika lite på sitt barnbarn :) Det får han i såna fall gärna göra.
Snäll - som Lilla spöket Laban
Det ska va som det alltid har varit!
Det är ganska intressant det där med traditioner. Jag har alltid tyckt att jag är en ganska modern, nytänkande kvinna. Men det stämmer nog inte riktigt, och speciellt inte kring jul! Det ska vara som det alltid har varit. Så när vi började diskutera om vi skulle vara här hemma på julafton så blev det nästan uppror inne i mig. Fira utan miuna föräldrar och syskon?!!? Det går ju bara inte!! Men nu är det bestämt så, att vi ska vara här hemma och så ska Anders ena syster med dotter och Anders mamma komma hit. Och jag har faktiskt vant mig vid tanken och tycker helt ärligt att det ska bli både kul och skönt att vara hemma. Och så ska det bli kul att fira med Anders sida på julafton, det har vi ju inte gjort förut. Dessutom så ska vi tilll mina folks på juldagen så det blir nog bra. Men det tog ett par dagar att inse att man inte är liten längre, att man tvärtom är vuxen och har en egen familj. Det är dags att skapa sådana där härliga jultraditioner för Alfred som jag själv hade. Men en hel del saker tar jag nog med mig hemifrån trots allt....
* Det ska vara en riktig gran, annars kan det vara! Och den ska tas in dagen innan julafton, inget annat!
* Alla ska få varsin julklapp på morgonen, så man har nåt att göra under dagen.
* Familjen ska ta en julpromenad på förmiddagen
Hmmm...det var inte så många punkter ändå... Och en del saker får jag vara utan på julafton, som mammas kola, memma med grädde (ingen stor förlust direkt), och synen när pappa tvingar i mamma den traditionella julgroggen :)
Nej, nu ska jag ta och titta vidare på Scrooge, en annan viktig tradition för mig. När jag såg att den skulle gå så tänkte jag direkt "om det inte är den versionen med Bill Murray så tänker jag inte titta!". Men det var det ju, så lyckan är gjord :)
Kram och Go´ Jul!
* Det ska vara en riktig gran, annars kan det vara! Och den ska tas in dagen innan julafton, inget annat!
* Alla ska få varsin julklapp på morgonen, så man har nåt att göra under dagen.
* Familjen ska ta en julpromenad på förmiddagen
Hmmm...det var inte så många punkter ändå... Och en del saker får jag vara utan på julafton, som mammas kola, memma med grädde (ingen stor förlust direkt), och synen när pappa tvingar i mamma den traditionella julgroggen :)
Nej, nu ska jag ta och titta vidare på Scrooge, en annan viktig tradition för mig. När jag såg att den skulle gå så tänkte jag direkt "om det inte är den versionen med Bill Murray så tänker jag inte titta!". Men det var det ju, så lyckan är gjord :)
Kram och Go´ Jul!
Debatter
Sitter och slötittar lite på nån debatt på tvåan. Har aldrig tyckt om såna program, har trott att det beror på att jag är ointresserad av ämnena som oftast tas upp. Men nu kom jag på varför jag egentligen ogillar det. Jag skäms. Jag sitter här och skäms när Maud Olofsson blir grillad av KG Bergström. Oftast klarar hon sig ganska bra, men vid vissa frågor riktigt ser man hur obekväm hon blir. Hon ser rätt cool ut ändå, men jag blir helt svettig, får hjärtklappning och börjar vrida på mig. Jag kan verkligen känna hur irriterad och nervös hon blir. Vilken tur att det är hon som sitter där och inte jag.... :)
Pics
Jag tycker om bloggar som har mycket bilder. Tycker självklart om text också, om den är vettig, men bilder är alltid lite extra. Jag menar, man vet ju att om man ska sälja nåt på Blocket så är det mycket större chans att få det sålt om man har bild. Samma sak på datingsajter, mycket större chans att få sig själv "såld" om man visar sin nuna. Alltså, tänkte därför bjuda på lite bilder här hemifrån med tillhörande kommentarer.
Så här fint var det när det kom sjukt mycket snö för nån vecka sen. 
Och här är baksidan på huset. Det syns knappt att jag skottade dagen innan...
Anders var ute o plogade hur länge som helst. Grannarna började springa efter honom och be om hjälp :)
Anders med sin lilla..öh...såg. Har tydligen tillhört hans pappa en gång i tiden. Rejäl grej iaf......
Självklart måste man ju bygga snölykta när det finns kramsnö! 
Stor-Karlsson och Lill-Karlsson.
Badpojken!
Commotio...
...eller hjärnskakning som man säger mest. Ligger i sängen och låtsas att jag har det. Det är förstås ytterst överdrivet, för då skulle jag nog må tio gånger värre än nu. Men har faktiskt jävligt ont i huvudet och vill unna mig att tycka synd om mig själv. Men bara för en stund, sen ska jag skärpa till mig :) Anledningen till huvudvärken är för övrigt en illa placerad kökslucka. Eller, den var väl där den alltid är men jag vill skylla på den. Höll på att plocka ur diskmaskinen (som jag fick i tisdags! Älskar Anders för det, den bästa present jag fått på länge!) med köksluckan öppen ovanför huvudet, reser mig hastigt upp och smack så satt den i roten på mig. Överjävlig smärta följde!! Jag riktigt hörde hur skåpet med innehåll skakade och skruvarna nog nästan lossnade.... :)
Ett antal svärord och ett kilo godis senare så ligger jag alltså här i sängen och ynkar mig. Nu ska jag titta på På spåret och ta det lugnt. (Ja jag vet, bli glad för en diskmaskin och titta på På spåret = tantvarning. Nån kanske undrar om jag löste Melodikrysset i morse också? Nej, det gjorde jag faktiskt inte! Jag missade det för jag var hos optikern och beställde synundersökning, ser så dåligt nu för tiden..... hahaha....24 år going on 70.....)
Godnatt!
BTW, har fått glada nyheter idag som värmer mitt frusna lilla hjärta..... puss.
Ett antal svärord och ett kilo godis senare så ligger jag alltså här i sängen och ynkar mig. Nu ska jag titta på På spåret och ta det lugnt. (Ja jag vet, bli glad för en diskmaskin och titta på På spåret = tantvarning. Nån kanske undrar om jag löste Melodikrysset i morse också? Nej, det gjorde jag faktiskt inte! Jag missade det för jag var hos optikern och beställde synundersökning, ser så dåligt nu för tiden..... hahaha....24 år going on 70.....)
Godnatt!
BTW, har fått glada nyheter idag som värmer mitt frusna lilla hjärta..... puss.
Aaaaalfred
Det är kul att ha barn. Nästan jämt. Alfred är världens sötaste, goaste och mest underbara unge för det mesta. Men inte i natt. I natt var det som om han ville ge igen för alla dagar han har varit just så söt och go. Han somnade som vanligt vid 20, men sen vaknade han två timmar senare och vägrade somna om. Låg och snackade och skrek om vartannat. Tog upp han i soffan, tänkte att han kunde somna på min mage. Det såg lovande ut till en början, tills han insåg att han var uppe och helt plötsligt blev han superpigg! Han var visserligen ursöt när han låg och garvade i soffan men när man e så trött själv så orkar man inte riktigt uppskatta det :)
Nåväl, det slutade med att han fick ligga mellan oss i sängen och jag tror att vi allihop somnade runt kl 1. Tänkte lite naivt att "hoppas han sover längre i morron bitti då!", men icke. Pyret vaknade i vanlig tid. Kände mig lite elak när jag tvingade honom att ligga kvar med mig en stund, för jag var totalt slut. Så ser det ut, föräldraskapets mysterier. Totalt oglammigt. Nu ligger han och sover ute i vagnen efter en timmes promenad, borde lägga mig på soffan en stund själv men då vet jag hur det blir. Precis när man lagt sig tillrätta så hör man hans lilla röst där ute på trappen. Fast jag brukar trots allt bli ganska pigg av just den lilla rösten.... :)
Nåväl, det slutade med att han fick ligga mellan oss i sängen och jag tror att vi allihop somnade runt kl 1. Tänkte lite naivt att "hoppas han sover längre i morron bitti då!", men icke. Pyret vaknade i vanlig tid. Kände mig lite elak när jag tvingade honom att ligga kvar med mig en stund, för jag var totalt slut. Så ser det ut, föräldraskapets mysterier. Totalt oglammigt. Nu ligger han och sover ute i vagnen efter en timmes promenad, borde lägga mig på soffan en stund själv men då vet jag hur det blir. Precis när man lagt sig tillrätta så hör man hans lilla röst där ute på trappen. Fast jag brukar trots allt bli ganska pigg av just den lilla rösten.... :)