Spöken...
Det måste spöka här hemma. Jag är toksäker. Har länge känt att jag är iakttagen av nåt/nån, men viftar bort det med att jag är knäpp. Fast jag tror ju verkligen på spöken och andar och sånt. Jag är en perfekt kandidat att lura i vad som helst, jag tror stenhårt på det :) Men idag så har jag hört en massa konstiga knäpp och ljud, och när jag var i sovrummet och bäddade sängen, Alfred satt i sin säng, så tändes plötsligt taklampan! Jag var inte ens i närheten av knappen. Garderobsdörren var öppen och den täcker lampknappen, så jag tänkte direkt att det var dörren som låg emot knappen. Men dörren var långt ifrån den.
I nästa sekund så ringer telefonen, det var mamma. Vi kom fram till att den enda rationella förklaringen är att knappen var liksom lite intryckt, sådär på gränsen. Och att den sen "hamnat rätt" och lampan slogs på. Så måste det vara. Men skiträdd blev jag i alla fall. Det vore okej om det var ett spöke här, så länge han/hon är snäll. Jag började inbilla mig att det kanske är Anders pappa som är här och vil kika lite på sitt barnbarn :) Det får han i såna fall gärna göra.
Snäll - som Lilla spöket Laban
I nästa sekund så ringer telefonen, det var mamma. Vi kom fram till att den enda rationella förklaringen är att knappen var liksom lite intryckt, sådär på gränsen. Och att den sen "hamnat rätt" och lampan slogs på. Så måste det vara. Men skiträdd blev jag i alla fall. Det vore okej om det var ett spöke här, så länge han/hon är snäll. Jag började inbilla mig att det kanske är Anders pappa som är här och vil kika lite på sitt barnbarn :) Det får han i såna fall gärna göra.
Snäll - som Lilla spöket Laban
Kommentarer
Trackback