...

Jag har en fobi som jag haft så länge jag kan minnas. Jag hatar att ringa till folk. Helfjantigt, men jag avskyr att ringa till myndigheter och sånt. Jag minns när jag var liten, kanske runt 9-10 år, och skulle ringa min trumpetlärare och säga att jag ville sluta spela. Ångest! Försökte länge få mamma att ringa, men hon tvingade mig att klara det själv. Vi hade av någon anledning en telefon ute i garaget på den tiden och jag minns hur jag grinade, skrek och levde rövare ute i garaget innan jag vågade slå numret till läraren. Av själva samtalet minns jag inget, det gick säkert bra, men ångesten innan minns jag väl...
Nu är jag ju vuxen och grinar inte innan jag ska ringa nånstans, men en liten hundradels procent av den där ångesten kommer alltid krypandes. Igår bestämde jag att jag nu på morgonen skulle ringa två personer, har pratat med dem förut och vet att de är supertrevliga men ändå stack det till lite i magen och jag låg och tänkte på det där igår kväll. Fattar inte vad mitt problem är haha.

BTW, samtalen gick såklart skitbra, det gör det ju alltid, och nu hoppas jag massor!!

Kommentarer
Postat av: Madde

Thihihi xD <3

2009-01-12 @ 01:01:49
Postat av: Svärmor

De´é bara å ring. Ja, ibland stretar det emot för mig också. Jag måste gå på toaletten, jag måste ha kaffekoppen upphälld, jag måste sitta bekvämt osv. Det bara är så. Det är väl något liknande som du känner.

2009-01-12 @ 13:18:55
Postat av: Hanna

Ja, jag vet inte vad det är för fjanterier jag håller på med :) När jag var yngre skrev jag typ manus på vad jag skulle säga och sådär. Så jag gjorde det till en större grej än vad det är :)

2009-01-14 @ 13:07:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback