metoo

Är inte förvånad.... varenda dagbok jag har ser ut som den här bloggen. Jag älskar att gå i pappershandlar och köpa vackra böcker och underbara pennor, och jag planerar hur jag ska sitta uppkrupen i fåtöljen och författa á la Bridget Jones. Sen ska jag samla böcker på hög och lämna efter mig ett arv av kloka ord och spännande betraktelser. Men så blir det icke. Jag tröttnar efter en vecka då jag inser att mitt liv inte är så spännande att man kan skriva spaltmeter om det varje dag. Eller snarare, mitt liv är ingen film.

Inte konstigt att min blogg gick samma öde till mötes alltså :) Så vad är annorlunda denna gång? Troligen ingenting, förutom att jag insett att man inte behöver skriva en roman varje inlägg. Och efter att ha besökt Linda Rosings blogg igår kväll så insåg jag även att det inte behöver finnas något innehåll över huvud taget...

Kort uppdatering således: Sen sist har jag hunnit bli gravid och fått en underbar liten Alfred. Han är 4 månader och jag fattar...nu fattar jag! Tänker inte förklara det mer, men ni som har barn förstår :) Dessutom är jag nu klar sjuksköterska, vilket känns bra men konstigt att inte jobba än.  Hmm, det är väl de stora grejerna egentligen. Ja, vi har ju köpt tomt och ska bygga nytt där så småningom också.

Hälsningar "en flitigare Hanna"