Stiltje

Allt är tyst hemma just nu. Ingen teve eller radio, ingen tvättmaskin som går eller katter som har rally i köket. Anders är inte hemma, så det är bara jag och dvärgen (Alfred alltså) hemma. Och till och med han är tyst. Sover inte, men är tyst. Det är som om han känner att jag behöver lite lugn och ro just nu. Och det är ljuvligt. Min hjärna går nämligen på högvarv för det mesta just nu känns det som. Det handlar väl inte om några banbrytande teorier direkt, utan om vanliga tråkiga tankar som handlar om tvätt, städning, matning, spyor, blöjbyten och sånt. Så därför är det totalt jäkla underbart med en stund som denna. Hinna ta en kopp kaffe och andas. För jag lovar, jag glömmer det ibland.

När Alfred var helt färsk tyckte jag att den största lyxen var att få gå och duscha själv :) Många säger att när man får barn så har man absolut nada med tid för sig själv. Och det stämmer absolut, men jag tycker inte det är ett problem. Jag har haft så mycket egen tid innan Alfred, men gjorde jag något vettigt av den? Den kan jag nog inte påstå. Jag älskar att ägna tid åt någon annan, att inte bara tänka på mig själv. Dessutom, när man väl får den där pausen med kaffekoppen, i duschen eller framför teven, så njuter man så mycket mer. Jag har aldrig njutit så mycket av min egen tid som nu, trots att jag har så lite av den. Men lite räcker, för sen saknar jag Alfred haha.

Här är han inte gammal. Pigg man ser ut...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback